Går detta för långt får man efterhandsbedömningar av den karaktär du anger – en historisk forskare på 2000-talet anger utifrrån sina egna preferenser vad den historiska texten ska säga eller inte säger.

Och här finns det inte någon homogenitet hos de fakulteter som finns i Sverige ens.

Det finns även andra delar i det som man kan kalla historiografi som Professor Lennart Palm tar upp i en artikel i Svenska Dagbladet alldeles nyss. Det är när det blir politiska förtecken för vad som får förmedlas och inte förmedlas – alltså helt enkelt en censur av historisk forskning.

Så tillbaka till historicitet. Självklart finns det bedömningsgrunder för historicitet. Så fort att vi på en glidande skala börjar tona ner detta finns det goda skäl till att misstänka att vi glidit över till att omfatta en ”hidden agenda” av historiografisk modell där vissa fakta har mindre vikt eller vägs mot tex. tendenser eller domäner eller politiska överväganden.

Som du säger ska ju även den historiska kontexten finnas med. Men det som blir fatalt missvisande i relation till tex Bibeln som dokument är hävdandet av icke tillämplig sanning på grund av historiografiska överväganden. Din politik, din ícketro, din bedömning av tendenser får bli filter till att du helt enkelt gradera Bibeln som ett extremt tendensiöst dokument. Detta faktiskt till trots att en strikt frågeställning mot historicitet bekräftas av tex arkeologiska fynd.

När det får bilda avstamp känner jag mig bara ledsen att i övrigt duktiga och förnuftiga människor bara säger saker rakt ut i luften. Det överväger inte ens att ta in vanliga strikt vetenskapliga argument som man använder för att undersöka historiciteten hos en text.

mvh Roger

Bibelns värde som historisk källa har jag inte ifrågasatt, men det handlar inte om bibelns funktion som korrekt återgivning av exakta händelser då. Bibeln är ett utmärkt dokument för att återge det antika samhällets kultur och ideal – men det är precis som vilket annat antikt dokument nästan helt värdelöst i att återge enskilda händelser som ska ha skett i historien.

Det finns inte ett enda antikt dokument som en enda historiker på jorden skulle påstå är helt pålitligt vad gäller återgivelse av händelser (det jag tror du syftar på som historicitet). För det första brukade man inte skriva ner saker i överflöd i antiken – utan oftast skedde all dokumentation av något i ett syfte. En kung ville skryta om en seger (eller t om ljuga om vad som kanske var en förlust).

Du måste komma ihåg att det fanns liksom inget fritt ord på antiken. De dokument som spreds och överlevde gjorde det för att de tilläts det av någon med makt.

Du får såklart för all del tro att bibeln återger händelse exakt som de (så nära man nu kan komma objektivitet i vittnesmål) av händelser. Men eftersom inget annat historiskt dokument återger hela sanningen om något så kommer inte bibeln, ett EXTREMT tendentiöst dokument med extremt uppenbara syften, heller göra det.