Några öppna frågor till Terra incognita…
http://terraincognita.blogsome.com/2009/06/10/ett-exempel-pa-total-franvaro-av-kallkritik/
Det är några frågor som förbryllar mig och det kan ha att göra med att jag har en stor del av mitt ordförråd gällande historicitet och historiografi kopplat till engelska begrepp. Det gör att jag har behov att både ge några definitioner och ställa några öppna frågor till Terra incognata.
Med historicitet menar jag sann eller verklig i relation till vad som kan undersökas med gängse vetenskapliga metoder.
Med historiografi menar jag den forskning som bedrivs om hur man åstadkommer historieskrivning.
1. Den första fråga jag har är var du Terra incognito placerar den källkritik du talar om? Inom historicitet eller historiografi?
2. Den andra frågan handlar om vad du menar med historicitet?
Av din blogg att döma så placerar du nya historiografiska metoder inom området för vetenskapliga metoder för källforskning? Är det riktigt? För i så fall sker ju en sammanblandning mellan källforskning för historicitet och källforskning inom enskilda historiografiska områden.
Historicitet svarar ju i första hand på frågorna: Först, hur säker kan jag vara på att det verkligen hänt…och sedan… När hände det? Hur hände det och vad hände? Och inom det området har arkeologiska bevis, skrifter och ögonvittnen det allra största värde.
Det är inom det området jag har skrivit olika inlägg här i bloggen och jag menar att det det finns mycket goda skäl och belägg för Bibelns historicitet.
Inväntar svar på frågorna om historicitet och historiografi…
mvh Roger
Sandlund och Sturmark i tv-debatt
Gud finns inte – njut av livet – Svd
Gud finns nog inte – Resume
Finner du inlägget intressant överväg att lämna en kommentar eller prenumerera på feeden och få artiklar direkt i din RSS-läsare.
Att skilja på sig själv och det man gör som historiker och den historiska analys man gör går inte till fullo. Du är som historiker eller läsare av historiska texter eller för den delen själv författare, alltid ett subjekt i humanioran och du kan inte plocka ur dig själv ur din analys eftersom det du analyserar inte går att bevisa objektivt. Alltså är det svårt att egentligen skilja på historia och begreppet historiografi.
Bibelns värde som historisk källa har jag inte ifrågasatt, men det handlar inte om bibelns funktion som korrekt återgivning av exakta händelser då. Bibeln är ett utmärkt dokument för att återge det antika samhällets kultur och ideal – men det är precis som vilket annat antikt dokument nästan helt värdelöst i att återge enskilda händelser som ska ha skett i historien.
Det finns inte ett enda antikt dokument som en enda historiker på jorden skulle påstå är helt pålitligt vad gäller återgivelse av händelser (det jag tror du syftar på som historicitet). För det första brukade man inte skriva ner saker i överflöd i antiken – utan oftast skedde all dokumentation av något i ett syfte. En kung ville skryta om en seger (eller t om ljuga om vad som kanske var en förlust).
Du måste komma ihåg att det fanns liksom inget fritt ord på antiken. De dokument som spreds och överlevde gjorde det för att de tilläts det av någon med makt.
Du får såklart för all del tro att bibeln återger händelse exakt som de (så nära man nu kan komma objektivitet i vittnesmål) av händelser. Men eftersom inget annat historiskt dokument återger hela sanningen om något så kommer inte bibeln, ett EXTREMT tendentiöst dokument med extremt uppenbara syften, heller göra det.
Terra: Jag håller med att svårigheten att skilja på historicitet och historiografi. Men den tendens som varit de senaste åren inom historisk vetenskap i Sverige (som ju också fått kritik vid nylig granskning från Högskoleverket..läste en utredning för någon tid sedan som är ganska ny), är att låta just historiografin bilda filter för granskning av historiciteten av berättande texter.
Går detta för långt får man efterhandsbedömningar av den karaktär du anger – en historisk forskare på 2000-talet anger utifrrån sina egna preferenser vad den historiska texten ska säga eller inte säger.
Och här finns det inte någon homogenitet hos de fakulteter som finns i Sverige ens.
Det finns även andra delar i det som man kan kalla historiografi som Professor Lennart Palm tar upp i en artikel i Svenska Dagbladet alldeles nyss. Det är när det blir politiska förtecken för vad som får förmedlas och inte förmedlas – alltså helt enkelt en censur av historisk forskning.
Så tillbaka till historicitet. Självklart finns det bedömningsgrunder för historicitet. Så fort att vi på en glidande skala börjar tona ner detta finns det goda skäl till att misstänka att vi glidit över till att omfatta en ”hidden agenda” av historiografisk modell där vissa fakta har mindre vikt eller vägs mot tex. tendenser eller domäner eller politiska överväganden.
Som du säger ska ju även den historiska kontexten finnas med. Men det som blir fatalt missvisande i relation till tex Bibeln som dokument är hävdandet av icke tillämplig sanning på grund av historiografiska överväganden. Din politik, din ícketro, din bedömning av tendenser får bli filter till att du helt enkelt gradera Bibeln som ett extremt tendensiöst dokument. Detta faktiskt till trots att en strikt frågeställning mot historicitet bekräftas av tex arkeologiska fynd.
När det får bilda avstamp känner jag mig bara ledsen att i övrigt duktiga och förnuftiga människor bara säger saker rakt ut i luften. Det överväger inte ens att ta in vanliga strikt vetenskapliga argument som man använder för att undersöka historiciteten hos en text.
mvh Roger