Jesu uppståndelse är historiskt bekräftad
En artikel i DN har rubriken ”Underskatta inte en bra historia”. I artikeln säger Jonas Thente att ”Om man lyssnar på vetenskapen så står det klart att apostlarnas skildringar av Jesus lidande och död nog inte är särskilt korrekta. Minst sagt. Få två tusen år gamla vittnesbörd är särskilt korrekta. Den källkritiska analysen av skeendet i Jerusalem kring trettiotalet fördunklas dessutom av det faktum att det är frågan om andra- och tredjehandskällor filtrerade genom aggressivt ideologiska sentiment.” Patrik Lindenfors hakar på i både Humanistbloggen och sin egen blogg.
Oavsett var man står i sina preferenser är det viktigt att påpeka att i jämförelse med andra historiska gestalter är Jesusberättelsen väl omvittnad både utanför och innanför det sammanhang där det hela utspelade sig. I det ljuset faller DN-artikelns slutsatser angående ”ickehistoricitet” platt till marken och har egentligen endast en karaktär av lösa och vaga antaganden grundade på det som författaren inleder artikeln med att konstatera; att han är icketroende.
Det andra perspektivet – att Jesu liv och uppståndelse är historiskt bekräftad – innehåller så många indicier att det är snudd på medvetet tillbakahållande av fakta att inte beröra möjligheten att Påskens berättelse verkligen inträffat; och även med de anspråk den har. Låt oss se på några såna indicier.
1. Ser man på vanliga tester för historiska dokuments tillförlitlighet får Nya Testamentet 10 poäng – närmast efterföljande ligger någonstans mellan 1 och 2.
För historiska dokument utanför Nya Testamentet som tex. från Tacitus, Plinius den yngre, Herodotus med flera finns det ett tidsspann från när det skrevs till den första befintliga kopian på mellan 750 år upp till 1600 år. Av Demostenes, som har flest bevarade verk, finns det cirka 200 kopior och den äldsta kopian skrevs 1300 år efter originalet.
I kontrast till detta finns det någonstans omkring 5000 dokument av Nya Testamentet eller delar av Nya Testamentet i grekisk översättning. Det finns omkring 8000 manuskriptkopior av Vulgata som är en latinsk översättning av Bibeln gjord av Jerome mellan 382-405 efter Kristus. Vid sidan av det finns det citat av Nya Testamentet bland kyrkofäderna som praktiskt taget sammantaget återger hela Nya Testamentet. Omkring 32 000 citat finns hos kyrkofäderna innan mötet i Nicea år 325 efter Kristus.
2. Närvaron av ögonvittnen.
På en mängd platser i evangelierna och i Apostlagärningarna utspelar sig händelserna på ett sådant sätt att ögonvittnen berättar och händelserna tar sin plats i närvaron av icketroende grupper av människor. Och att ögonvittnen troligen talar sanning är speciellt viktigt att anta om a) han eller hon har möjlighet att säga sanningen, b) han eller hon är villig att säga sanningen, c) han eller hon är korrekt citerad och d) att det finns externa andra uppgifter som relaterar till uttalandet. Detta är fallet med Nya Testamentets ögonvittnen vilket gör deras vittnesbörd både tydliga och troliga.
3. Formandet av traditionen
Det är troligt att Jesustraditionen formades på samma sätt som den judiska muntliga traditionen. Forskare vid Uppsala Universitet och vid andra fakulteter hävdar att Jesu lärjungar var både kapabla och hade viljan att memorera stora mängder av hans undervisning på ett ordagrant och korrekt sätt. Det innebär att det vi möter i evangelierna har ett starkt fokus på att återge saker som de verkligen hände och återge Jesu ord som han verkligen sa dem.
4. Det finns tydliga märken av historisk sanningshalt i Evangelierna.
a) Termer och ord används av Jesus och inte av andra. Jesu användning av Amen och Abba är unika. ”Hur mycket mer”, ”Vem av er” och ”lärjunge” används inte av Paulus, Petrus eller andra författare. Kopplingar till arameiska finns i Evangelierna, medan den första kristna traditionen skapades i en grekisktalande miljö.
b) Material som motsäger syftet med varför evangelierna skrevs finns på många ställen. Uttryck förekommer där Jesus förnekar att han är god. Jesu attityd till kvinnor, syndare, skilsmässa var många gånger radikalt annorlunda och ibland till och med förödmjukande för de inblandade. Detta gäller även när det berättas om lärjungarna. Att ta med sådant material finner egentligen inget annat skäl än att det faktiskt utspelat sig på det sättet.
5. Den tomma graven.
Något av det mest anmärkningsvärda med Påskberättelsen är den tomma graven. I samband med det finns det några saker att ta hänsyn till:
a) Det verkade finnas ett allmänt accepterat synsätt att Jesu grav verkligen var tom. Det som det var dispyt över var varför den var tom.
b) Det fanns judisk polemik i riktning mot den tomma graven. Den tomma graven skulle inte har varit föremål för argumentation om den inte varit tom.
c) Det finns ingen berättelse inom judendomen eller utanför som beskriver något som liknar gravsättningen av Jesus eller den tomma graven. Då uppstår konklusionen; En enda berättelse omkring Jesu död och uppståndelse pekar på det faktum att den måste har varit känd som den korrekta. Ingen annan berättelse uppstod som försökte korrigera den.
6. Jesus visar sig som uppstånden från det döda.
Att lärjungarna uppfattar det som att de ser Jesus som uppstånden är idag något som av många accepteras ha historiska rötter. Till och med skeptiska forskare som Norman Perrin medger att; ”Ju mer vi studerar traditionen med hänsyn till att Jesus visade sig, ju starkare ser vi klippan på vilken dessa berättelser vilar”.
Sedan följer en mängd intressanta följder som är direkt knutna till berättelsen om Jesu uppståndelse: a) Förändringen av lärjungarna från att ha varit modfällda till att bli totalt oförskräckta. b) Förändringen från judaistisk tolkning till kristologisk tolkning hos dem som trodde på Jesus. Sociala kontexter förändrades inte så snabbt på den här tiden men här skedde förändringen blixtsnabbt vilket lättast kan förklaras av verkliga händelser. c) Nattvarden började tidigt firas i den första kyrkan – denna del i kyrkans liv pekar på Jesu död och uppståndelse och skulle varit utan mening om inte den haft en historisk bakgrund.
Sammantaget vilar den kristna Påsken på historiskt tillförlitlig grund. Sedan är tron till sist en fråga om man vill tro eller inte. Jesus som Frälsare, Herre och den levande Guds Son tränger sig inte på, men visar sig själv som tillförlitlig och sanningsenlig när han möter ärliga sökare.
Roger Arnfjell
Artiklar: Jesus lever även i Danmark
Ricky Gervais vs Lee Strobel om påsken
Sevärda Jesusfilmer till Påsk
Finner du inlägget intressant överväg att lämna en kommentar eller prenumerera på feeden och få artiklar direkt i din RSS-läsare.
Roger,
Det du radar upp duger inte om man tillämpar vanlig källkritik. Där är nämligen kravet att källorna måste vara oberoende från varandra för att på så sätt ge ömsesidig bekräftelse. Det finns många många exemplar med äldre historia och i fler gamla avskrifter av till exempel Ramayana än av Nya Testamentet. Men de är alla skrivna av troende hinduer. Det innebär ett trovärdighetsproblem. Samma sak med de grekiska gudasagorna. Och Nya Testamentet. Alla källor vi har är av troende kristna och är således färgade av ett intresse av att framställa Jesus som Guds son. De är inte neutrala. Det är därför det finns stora trovärdighetsproblem med texterna.
Patrik,
Det duger helt klart. Om man vid det som du ger exempel på; Ramayana tillämpar vanlig generell analys för historicitet så handlar det ju á priori om texterna överenstämmer med originalet. Eller hur? Sedan kommer ju frågor som har med sanningshalten att göra. 1) Trovärdigheten av berättelserna i det befintliga materialet kan i vårt fall som gäller Nya Testamentet prövas utifrån en aktuell historisk situation. 2) Sedan kan texterna prövas som man prövar vanliga vittnesmål vid en domstol.
Det som från en del håll sägs som kritik gällande Nya Testamentets texter och som även fanns i DN:s artikel är att det skulle varit efterkonstruktioner av redaktörer med en viss agenda. Det är ju en helt ovetenskaplig subjektiv bedömning om man granskar innehållet i texterna i relation till det historiska bredvidliggande material som finns, textanalys och artefakter. Vid en sådan granskning är det troligt att anta att nytestamentligt textmaterial uppstod bara några år efter Jesu död och självfallet då kunde kontrolleras av människor som levt tillsammans med Jesus (eller inte om det varit bluff).
Patrik,
En liten kommentar ytterligare. Varken Ramayana eller de grekiska gudasagorna relateras till en vanlig inommänsklig historisk situation, vilket Nya Testamentet gör. Utgrävningar och språkforskning visar upp den nödvändiga historiska relevans som placerar Nya Testamentets historieskrivning i en faktisk historisk situation med då levande kungar, präster och människor som bär strängar av vittnesbörd rakt in i andra historiska sammanhang. Utesluter man den skillnaden är det inte längre fråga om relevant vetenskaplig forskning utan precis det jag skrev tidigare; ett medvetet tillbakahållande av fakta.
LOL
Cirkellogik kan inte bevisa någon eller någots histioricitet. Bibeln är inte sann på grund av det som står i bibeln. Där faller mer eller mindre hela inlägget då du ständigt refererar till bibeln som källa. Då vi konstaterat att bibeln är enda källan och därför inte lever upp till enkla källkritiska premisser så faller alla argument från din sida.
De utomstående källor du nämnt talar dessutom endast om kristna, inte om jesus. De är inte vittnen utan levde långt efter Jesus påstådda död. Och innan du tar upp det så är det sedan länge bekräftat att Josephus är en förfalskning.
Allt gott!
/Elias
Elias,
Det är inte fråga om cirkellogik. Inte heller att Bibeln skulle vara sann på grund av att det står i Bibeln. Det är så enkelt som att behandla de nytestamentliga texterna som historiska texter på grund av de kriteria som är vanliga för bedömningen av historiska texter.
Om vi skulle särbehandla Bibeln i relation till historicitet och mena att man inte kan innehållet på allvar på grund av det just är i Bibeln det står då är man ute på väldigt svag is. Historisk relevans för en text bedöms på likadana kriterier för alla texter.
Ett konkret exempel; Om röster höjs för att det skulle vara en efterkonstruktion av kristna i en grekisk kontext får man mycket svårt att förklara de arameiska uttryck som förekommer i Jesusorden vi har i texterna.
Sådana exempel vimlar det av i Evangelierna och Apostlagärningarna. Att avfärda dem med att det är kristna som står som författare eller som uppgiftslämnare är en konstig argumentation. Det blir ungefär som att säga att ett konkret faktum som stämmer med artefakter och historisk forskning eliminerar sitt värde på grund av en person som tror att dessa fakta stämmer med verkligheten fört dem vidare.
När det gäller Nya Testamentet förekommer de i en historisk kontext; språkforskningsmässigt, med artefakter, med möjlighet till att kolla historiska referenser i texterna. Att då göra detta är vad källkritiska premisser tar fasta på. Källkritik handlar ju om att granska både texter och ett historiskt sammanhang.
Hej.
Att beakta innan man uttalar sig kategoriskt om bibeln är ”sann” eller ”falsk” är att det faktiskt rör sig om en samling av högst olika texter. Poesi, historia, lagtexter, politisk och religiös propaganda, profetior, myter mm. Sett ur ett historiskt forskningsperspektiv innehåller bibeln både sanning och osanning. De händelser som skildras i bibeln bör, som med andra historiska texter, bedömas utifrån sitt sociala, politiska och historiska kontext.
En seriös opartisk granskning av bibelns texter ter sig således omöjlig om man helt sonika ”utgår” ifrån att hela bibeln är sann. En blind tro på evangeliernas sanningshalt handlar mer om att man till varje pris vill försvara sin egen livsåskådning, inte om att bedriva seriös historisk forskning. Artikeln ovan av Roger Arnfjell bör således också betraktas ur detta perspektiv och ifrågasättas av läsaren. Ett uttryck av opartisk bibelanalys är det då synnerligen inte.
Steven,
Helt riktigt. Bibeln innehåller en hel mängd olika typer av litteratur. Det jag gör gällande är att om det finns både inre och yttre fakta som talar för att en text ska betraktas som historisk så måste man undersöka dessa fakta enligt deras anspråk och kritiskt granska dem. Att säga att evangelietexterna är myter är att hamna i ett dike där man betraktar texten som tillhörande en genre innan man överhuvudtaget undersöker den. Det är ett tillvägagångssätt som bara betecknar ”blind tro” åt andra hållet – alltså blind ”icketro”. Det är ungefär som om jag kommer till någon och säger; ”Det finns en fontän vid Sergels torg i form av en superellips”, och denne svarar. ”Det är omöjligt”. Om vi båda fasthåller vid våra fakta och den som säger att det är omöjligt vägrar undersöka saken då är det ju den som säger att ”Det är omöjligt” som framstår som inskränkt.
Det jag påpekar är att evangelierna innehåller: 1) historiskt material som placerar dem i en viss historisk tid. 2) Artefakter som gör det möjligt att identifiera både tidsperiod och trovärdighet. 3) En textmassa som går att undersöka lingvistiskt utifrån dessa anspråk. 4) En möjlighet till enkla bibliografiska ”tester” som ur trovärdighetssynpunkt placerar texterna i en viss kategori i jämförelse med andra historiska texter.
Att då kritiskt göra en sådan analys är vad som krävs av varje ärlig opponent innan man placerar texterna i genre och bedömer trovärdighet. I det fallet spelar det ju ingen roll vad jag tror eller icke tror. Varje argument måste i det fallet vridas och vändas på utifrån deras förutsättningar.
Jag håller med dig om att ”icke-tron” kan vara lika blind som ”tron”. Har man ett intresse av antikens historia kan man inte bortse från de bibliska skrifterna; tvärtom. Jag ställer mig dock skeptisk till om man som troende kristen kan förhålla sig objektiv till de bibliska texterna. Att vara troende handlar ju om att man utgår ifrån att hela bibeln är Guds ord och således ”sann” i sina utsagor, inte sant? Om man således ställs inför motstridiga uppgifter, må de vara bibliska eller icke-bibliska, uppstår en besvärlig situation. Man hamnar inför ett förnuftsmässigt dilemma om man stöter på fakta som motsäger bibelns utsagor och i förlängningen ens egen livsåskådning. Risken är då överhängande att man bortser från det som talar emot och istället enbart letar det som stärker ens tro. Men precis som du skriver: ”Varje argument måste i det fallet vridas och vändas på utifrån deras förutsättningar.
Ha en bra dag!
Jag minns att vi under gymnasiets religionsundervisning studerade Bibeln ur opartiskt perspektiv fast där vi fick ren fakta på olika historiska texter som styrker det faktum att Jesus verkligen levt varpå en del Bibliska händelser också styrktes såsom att han avrättades.
Enligt mig som troende är Bibelns texter nedtecknade av människor inspirerade av Gud och inte av Gud själv. Därför oroar det mig när bokstavstroende skapar en tolkning av texterna (vilket det finns gott om utrymme att göra) och håller den som absolut sanning. Detta medför fördömmelse och intolerans som urholkar det kärleksbudskap som borde stå i centrum.
Tack för en bra och inspirerande blogg!
//Fredrik
Rekommenderar att verifiera källorna som omnämns.
Nämns t.ex. Plinius den yngre som källa för den historiske Jesus kan man gå vidare för personen vidarebefodrar bara vandringssägner denne själv inte verifierat.
Den beryktade mångfalden av ickebibliska källor är en myt/vandringssägen som hoppar omkring i den kristna världen och är ytterst lättdebunkad eftersom alla dessa finns i en stor mängd översättningar så att man kan läsa innantill. Detta är ett typexempel på hur vilja ersätter en kritisk hållning.
När man börjar märka utsträckningen för hur naiva folk är i den här kulturen så går det ganska fort att bli ickekristen. Så fort man ställer sig frågan ”vad mer har de inte verifierat” eller ”vad mer har de förhastat fört vidare utan att granska först” så är det som man drar ur korken på en vinflaska och vänder den upp-och-ner.
Det svåra sen är att förstå hur det kan komma sig att så många människor deltar i systemet/kulturen. Jag kunde inte förklara detta själv innan jag började läsa socialantropologi, sociologi och psykologi. Det har väldigt mycket med grupptryck att göra.
JemyM,
”Den beryktade mångfalden av ickebibliska källor” – vad är det? I artikeln ovan finns ingen icke-biblisk källa angiven. Du måste vara utsatt för grupptryck som gör att du formulerar dig på ett visst sätt.
http://jesperjee.blogg.se/2009/september/tro.html
Jag håller med Fredrik Z. Att älta huruvida Bibeln är historisk sanning är oviktigt. Det bara överskuggar budskapet som finns att lära i texterna. Sen kan man tolka det som man vill och det har bevisligen gjorts i flera led.