Generella tester för historicitet
När man granskar historiska dokument är det nödvändigt att ha några kriterier för om man ska kunna veta att saker och ting verkligen inträffat eller inte.
Det som kallas ”bibliografisk” test undersöker hur många kopior av manuskript vi har av ett dokument och hur långt i tid det befinner sig från originalet.
När man ser på Nya Testamentet och jämför det med andra historiska källor får man överväldigande jämförelsesiffror till förmån för Nya Testamentet.
Se följande exempel som är bara några av de antika författarna:
Plato
Skrevs 427-347 f Kr
Tidigaste manuskrift återfinns 900 e Kr
Tid emellan är 1200 år
Det finns 7 kopior
Aristoteles
Skrevs 384-322 f Kr
Tidigaste manuskrift återfinns 1100 e Kr
Tid emellan är 1400 år
Det finns 5 kopior
Demostenes
Skrevs 383-322 f Kr
Tidigaste manuskrift återfinns 1100 e Kr
Tid emellan är 1300 år
Det finns 200 kopior
Demostenes är den av de antika författarna som har flest kopior.
Nya Testamentet
Skrevs under det första århundradet e Kr
Tidigaste manuskrift återfinns 120 e Kr
Tid emellan är cirka 50 år
Det finns ungefär 5 000 grekiska manuskrift och 8000 latinska manuskrift som befinner sig åldersmässsigt från 120 e Kr till Reformationen (cirka 1500 e Kr)
Före 325 e Kr har de så kallade ”kyrkofäderna” 32 000 citat från Nya Testamentet.
Se en artikel från J Moreland i ämnet
Finner du inlägget intressant överväg att lämna en kommentar eller prenumerera på feeden och få artiklar direkt i din RSS-läsare.
Det här var nog det dummaste argumentet jag hört på länge. I vilken grad en text har kopierats har inget med att göra om det är sanningsenligt eller ej! Eller menar du att Harry Potter är historisk?
Du ska kanske läsa lite mer på den här webbsidan. En bibliografisk test av en text är ett av tre vanliga sätt att undersöka en text. I den bibliografiska testen tar man reda på dokumentets äkthet i förhållande till de anspråk på författarskap som finns. Om en författare anges och man har intervall på låt oss säga ett par tusen år mellan författaren och de befintliga kopiorna har man mindre trolighet i relation till textens anspråk på författarskap än om man har bara hundra år och en stor mängd kopior.
Och en god regel vid kommentarer: Skriv inte om saker du saknar kunskap om!
Hade du vetat hälften av vad du tror du vet i ämnet så hade du också känt till att upplaga/tidsavstånd i sig inte räknas som bevis för något alls mer än popularitet enligt historia som vetenskap. Dvs det enda det i sig visar är hur ett dokument har varit populärt genom en rad historiska händelser. Inget annat.
Det måste alltid även appliceras tillsammans med det viktigaste källkritiska argumentet inom historievetenskapen: Tendenskriteriet.
Du verkar ju väldigt övertygad om dina egna kunskaper i ämnet historia, så jag förutsätter att du känner till något så grundläggande då.
Jag kan inte förstå att det är så svårt att läsa innantill.
1. För det första har jag inte gjort anspråk på att vara någon expert i historia eller källkritik. Det jag däremot reagerat kraftig mot är de tendenser jag mött bara på några dagar att generalisera i relation till argumentation: Ovan ” det var det dummaste argumentet jag hört på länge”.
Den bibliografiska testen är inte en dum test – det är ett vanligt tillvägagångssätt (en av tre) vid undersökning av historisk litteratur vilket jag också skrivit om här…http://www.gudfinnsnog.nu/kallkritik-och-bibeln/
2. Tendenskriteriet som viktigaste källkritiska argument
Nu får du nog komma till bevis. Om Tendenskriteriet skulle ha tolkningsföreträde vid källkritik på det sättet att tendenskriteriets riktning undanröjer aktualitet som historisk dokumentation faller hela Humanistkampanjen platt som en ploj utan innehåll – denna webbsida på samma sätt.. Och Sturmarks framträdande i TV i morse måste kategoriseras som bara PR utan värde. Vid vanlig berättande litteratur vägs ju ofta tendenskriteriet mot identifikation, samtida i tid och rum, beroendet av källor mellan varandra och om det finns möjlighet att anta att det saknas källor. Dessutom säger ju tendenskriteriet i så fall vilken riktning saker har och inte om källan är sann eller falsk.
3. När det gäller upplaga/tidsavstånd blir det naturligt andra faktorer som uppfylls om det som i vårt fall finns några tusen handskrifter av Nya Testamentet och dessutom citat i tusental. Inom kulturvetenskaplig forskning räknar man in fynd från utgrävningar, iakktagelser av samtida kulturer, kvarlevor, skriftkällor och muntliga källor.
I upplaga/tidsavstånd med en mängd olika källor finns vi på strikt historisk mark där tex Karlsson, Zander (2004 Studentlitteratur) pratar om att upptäcka, rekonstruera i förhållande till vetenskapligt bruk. Om inte upplaga/tidsavstånd skulle ha annat än popularitet som subjekt i förhållande till sitt innehåll är vi inne på en nutida observation i förhållande till tex internet – som inte egentligen är direkt tillämpbar på historisk dokumentation i en antik kontext.
I relation till det sagda finns ju tex bröderna Weibulls vetnskapssyn som plockats upp av Torstendahl, där absoluta värden i form av fakta hade tolkningsföreträde. Där finns också Hedenius som pläderade för tolkningsföreträde inför det uttalat vetenskapliga med koppling till religion. I sammanhanget är det inte oväsentligt med ”domänanalys” i betydelsen ”trovärdighet hos källa” vilket ju i sig kan skapa ett starkt argument för de Nytestamentliga texternas tillförlitlighet.
Jag efterlyser en mer stringent vetenskapssyn hos er som går in och kritiserar argument för tex biblisk historicitet. Det kan aldrig vara bra för det humanistiska ”ärendet” att försöka läsa saker ryckta ur sitt sammanhang och dessutom försöka argumentera med tillmälen eller uttryck som skapar ”guilt by association”.
När jag påpekade om att skriva om ”saker man har kunskap om” var det i direkt koppling till ett inlägg som poängterade att bibliografiska tester var värdelösa (dumma) för historicitet. Hur kan man överhuvudtaget föra ett resonemang på såna premisser?
Om man går igenom denna blogg så ser man klart och tydligt att syftet är att påvisa indikationer för Guds existens och hans förmåga att hjälpa. Behandla det som det!