Finns det någon bekräftelse av de bibliska händelserna från källor utanför Bibeln?
Den sumeriska kungalängden
Den sumeriska kungalängden (avbildad här), som ett exempel, räknar upp kungar som regerade långa tidsperioder. Sedan kom en stor flod. Efter floden regerade kungarna mycket kortare tidsperioder. Det är samma mönster som vi finner i Bibeln. Människan hade längre liv före floden och kortare efter. Den 11:e inskriptionen av Gilgamesheposet talar om en ark, djur som togs ombord på arken, fåglar som sändes ut under flodens lopp, arken som landade på ett berg och ett offer som offrades efter att arken landat.
Adapaberättelsen talar om ett test för odödlighet med mat som inslag, liknande berättelsen om Adam och Eva i Edens trädgård.
Sumeriska skrivtavlor redogör för språkförbistringen som vi har det i den bibliska redogörelsen om Babels torn (1Moseboken 11:1-9). Det var en gyllene tidsålder när alla människor talade samma språk. Talet blev sedan bringat i oordning av guden Enki, visdomens herre. Babylonierna hade en liknande berättelse där gudarna förstörde ett tempel torn och ”skingrade dem vitt och brett och gjorde deras tal konstigt.”
Andra exempel från källor utanför Bibeln ger stöd för de bibliska händelserna:
* Fälttågen in i Israel av Farao Sisak (1 Kungaboken 14:25-26), berättas på väggarna i Amuns tempel i Thebe, Egypten.
* Moabs uppror mot Israel (2 Kungaboken 1:1; 3:4-27), finns beskriven på Mesa inskriptionen.
* Samarias fall (2 Kungaboken 17:3-6, 24; 18:9-11) för Sargon II, Assyriens kung finns återgiven på murarna i hans palats.
* Nederlaget vid Ashdod av Sargon II (Jesaja 20:1), finns berättat på murarna i hans palats.
* Fältåget med den assyriske kungen Sanherib mot Juda (2 Kungaboken 18:13-16), finns redogjort på Taylors prisma.
* Belägringen av Lakis av Sanherib (2 Kungaboken 18:14, 17), som det berättas om i Lakiska källor.
* Lönnmördandet av Sanherib av hans egna söner (2 Kungaboken 19:37), som det berättas om i hans son Esarhaddons redogörelser.
* Nineves fall som det förutsagts av profeterna Nahum och Sefanja (2:13-15), återberättat på en Napopalassars skrivtavla.
* Jerusalems fall – till kung Nebukadnessar, den babyloniske konungen (2 Kungaboken 24:10-14), som det berättas om i de babyloniska krönikorna.
* Fångenskapen av Jojakin, kung i Juda, i Babylon (2 Kings 24:15-16), som det berättas om i babyloniska urkunder.
* Befriandet av fångarna i Babylon av Kores den store (Esra 1:1-4; 6:3-4), som det berättas om på Kores Cylinder.
* Jesu historiska existens som återgivs av Josefus, Suetonius, Tallus, Plinius den yngre, Talmud, och Lucius.
* Judarna tvingades lämna Rom under Klaudius regeringstid (41-54 e.kr.) (Apostlagärningarna18:2), som också berättas av Suetonius.
Författare: Bryant Wood från Associates for Biblical Research
Copyright © 1995-2000, Associates for Biblical Research, All Rights Reserved – except as noted on attached “Usage and Copyright” page that grants ChristianAnswers.Net users generous rights for putting this page to work in their homes, personal witnessing, churches and schools.
Läs även:
Nya arkeologiska fynd kan bevisa Salomos existens
Finner du inlägget intressant överväg att lämna en kommentar eller prenumerera på feeden och få artiklar direkt i din RSS-läsare.
Det är väl ingen som hävdat att bibeln är skriven i ett vakuum. Om man inte tror att det gick på djur, två och två på en båt så lär man ju inte bli övertygad om att det hänt för att Gilgamesheposet nämner något liknande.
Asatrons mytologi delar många mytologiska inslag med andra europeiska legender. Det gör inte att Särimner finns för det.
Men om de händelser som nämns ovan INTE hade nämnts i andra källor hade det väl varit ett stort argument till att avvisa Bibeln? För övrigt skiljer sig Bibeln från de flesta andra gudasägner i och med att den är historisk och berättar om hur Gud griper in i historien. Berättelser om profana gudar händer oftast på obestämd tid på obestämd plats, utan anknytning till historien.
Roger, du kan väl till detta lägga själva NT-texternas ålder?
Papyrus p52 eller Papyrus Rylands Greek 457 är ju daterad till omkring år 125 och innehåller bitar av några meningar talade av judarna och Pilatus om Jesus vid processen respektive av Jesus själv i Joh 18:31-33, 37f.
Dels är det i överensstämmelse med de senare handskrifter som är bevarade i sin helhet, men samtidigt är det ett historiskt belägg nära i tiden.
http://www.library.manchester.ac.uk/specialcollections/collections/stjohnfragment/
http://www.kchanson.com/ANCDOCS/greek/johnpap.html