Är vetenskap förenligt med tro på att Gud finns?
För några människor är vetenskap oförenligt med tro på att Gud finns. Richard Dawkins går så långt i sitt argumenterande att han menar att de som tror att Gud finns inte kan tänka riktigt klart eller är smittade av ”memen” som gjort att Gudstron på något sätt hamnat i en människa ungefär som influensa.
En av världens främsta evolutionsbiologer Stephen Jay Gould tog avstånd från tendensen att förklara att vetenskaplig standard är liktydigt med ateistisk tro i sin bok Rock of Ages. Han konstaterar att en stor mängd av de absolut främsta forskarna är Gudstroende och säger: ”Antingen är hälften av mina kolleger enormt dumma, eller så är det fullt möjligt att förena darwinismen med konventionell religiös tro – och lika möjligt att förena den med ateism.” 1)
Richard Dawkins går nästan i taket och ger i sin bok inte ens argument för sin inställning utan förklarar bara att ”Jag tror helt enkelt inte att Gould kan ha menat mycket med det han skrev i Rocks of Ages”. 2)
Inställningen att vetenskap är oförenlig med tron på Gud och kristen tro möter naturliga invändningar. Samtidigt som Richard Dawkins publicerade sin bok Illusionen om Gud skrev Owen Gingerich boken God´s Universe där han förklarar att ”universum har skapats med syfte och mening och den tron står inte i vägen för det vetenskapliga uppdraget. Samma år gav Francis Collins ut sin bok Language of God där han hävdar att naturens ordning pekar på att det finns en skapande Gud. I boken beskriver också Collins sin omvändelse från ateism till kristen tro.
Under samma år kommer kosmologen Paul Davies med boken Goldilocks Enigma där han förordar tesen att det finns en form av fininställning i universum. Han – på grund av universum skapar biologiskt liv – menar att det finns någon form av övergripande princip som skapar liv och förstånd i universum. Paul Davies skriver inte heller från någon traditionell kristen uppfattning utan menar bara att fakta pekar mot att det finns någonting utanför eller innanför det vi ser.
Dessa forskare som tror är inte ensamma i sin uppfattning. Alister McGrath som är professor i historisk teologi och doktorerat i molekylär biofysik har gjort en livsresa från övertygad ateism till kristen tro. Han tar in sin bok Ateismens Illusioner upp två intressanta undersökningar. 1916 gjordes en undersökning bland aktiva vetenskapsmän om deras syn på Gud. 40 procent trodde på en Gud. 40 procent trodde inte och 20 procent var osäkra. 1997 upprepades undersökningen och då trodde 40 procent på Gud, 45 procent trodde inte på Gud och 15 procent vara osäkra.
När det första undersökningen gjordes förutspådde James Leuba, som gjorde den, att de som inte trodde på Gud skulle stiga avsevärt.
Vetenskapsmännen fick besvara en specifik fråga; nämligen om de trodde på personlig Gud som kan förväntas svara på bön. 3)
Vad indikerar det ovan skrivna?
För det första att det inte finns något likhetstecken mellan professionellt utövande av vetenskap och frånvaron av en personlig Gud. Detta som till exempel Richard Dawkins vill framställa som en naturlig konsekvens av professionellt utövande av olika vetenskaper existerar helt enkelt inte.
Det andra är att argumenten för Guds existens eller icke Guds existens till en del ligger på ett annat plan än de bevisbara. En del kan bevisas, historiska dokument kan utforskas och vi kan även hitta indikationer på att Gud finns.
Dawkins argumentation liknar Feuerbachs: 4)
Det finns ingen Gud.
Men många människor tror på Gud. Varför?
För att de vill ha tröst.
Alltså projicerar eller objektifierar de sin längtan och kallar detta för “Gud”.
Denna icke-existerande ”Gud” är alltså endast en projektion av människors längtan.
Ett problem med ett sådant tänkande är att det faktum att man längtar efter något är inte liktydigt med att det inte existerar. Att människor är törstiga visar på behovet av vatten.
Är vetenskap förenligt med tro på att Gud finns?
Självklart. Som vi ska se senare i en rad kommande artiklar finns det också tydliga implikationer av tron på Gud som är samstämmiga med det allra bästa inom olika vetenskapliga discipliner.
Fotnoter:
- Gould, ”Impeaching a self-imposed judge”. Läs även Rocks of Ages: Science and Religion in the Fullness of Life. London: Vintage 2002.
- Dawkins, Illusionen om Gud, sid 77.
- Alistair McGrath, Joanna Collicutt McGrath, Ateismens illusioner: Libris 2007
- Van A Harvey, Feuerbach and the Interpretation of Religion. Cambridge: Cambridge University Press, 1995
Finner du inlägget intressant överväg att lämna en kommentar eller prenumerera på feeden och få artiklar direkt i din RSS-läsare.
För vetenskapen är gud helt orelevant.
För gud är vetenskapen ett hot.
Vetenskapen söker förståelse. Och när vi förstår något, kan vi inte längre förklara det med ”för att gud ville ha det så”.
Tack vare vetenskapen blir gud mindre och mindre.
Om Gud finns är vetenskap och Gud i ett nära samband.
Vetenskapen är en vän till Gud.
Vetenskapen söker förståelse. All sanning är Guds sanning.
Tack vare vetenskap växer förståelsen för att vårt universum har en orsak som ligger utanför materien.
Skymt, du har rätt i att Gud är irrelevant för vetenskapen, åtminstone för naturvetenskapen. Men det beror på att naturvetenskapen inte har något att säga om Gud. Naturvetenskapen söker skapa modeller för den materiella världen. Därför kan den inte säga något alls om Gud.
Att tro att förståelse utesluter Gud visar brist på förståelse. Det du försöker antyda är att kristna har en ”God of the gaps”, dvs. det vetenskapen ännu inte beskrivit, det hänvisar man till Gud. Det är en gammal och förlegad position. Att en del kristna haft den inställningen betyder inte att den är riktig. Kristna kan också ha fel.
Det är en självklarhet att naturvetenskap beskriver det universum Gud skapat. Ett exempel: Newton beskrev gravitation, att kroppar attraherar varandra. Men varför gravitationen finns kan inte naturvetenskapen förklara. Möjligen kan gravitationen översättas till någon kvantfysik – men även om så vore fallet förklarar den inte varför kvantfysik beskriver verkligheten. Och så vidare.
Vetenskapen kan inget säga om Gud.
Hej!
Detta verkar vara en ambitös blogg driven av folk som inte räds en öppen diskussion. Själv har jag en hel del som jag skulle vilja säga/fråga/diskutera. Först vill jag dock veta om det finns grund för en meningsfull diskussion, närmare bestämt om ni som driver bloggen fullt ut ansluter er till evolutionsläran och det faktum att jorden är ca 4.6 miljarder år gammal, eller lutar åt en ung jord eller intelligent design eller någon annan form av kreationism?
Bästa hälsningar,
Johan
Johan J: Det är ju flera olika författare till inläggen. De som då skriver står ju för sin egen åsikt. För min egen del (moderator och författare till en hel del av inläggen) står jag för att vetenskapsteoretiska förutsättningar för att ta reda på vad som är sant/verkligt ska även hantera subjekt som Guds existens, undersökning av jordens ålder.
Det innebär att jag för egen del inte utan diskussion antar färdiga axiom som grund för diskussion. Det är nämligen inte helt säkert att tex axiom för en naturalistisk hållning, en agnostisk hållning, en ateistisk hållning eller en teistisk hållning ens är förenliga med en vetenskaplig hållning eller är filosofiskt giltiga som utgångslägen.
Så högt i tak i sökandet efter sanningen/verkligheten är det som gäller. Men självklart är inläggen i den riktning som är bloggens titel.
mvh Roger
Hej Roger. Det låter bra. Självklart gällde min fråga bara dig som moderator.
För egen del är jag ateist/agnostiker (det är svårt att få rätsida på definitionerna av orden). Först och främst kan jag inte förmå mig att tro på vandringar på vattnet, bot genom handpåläggning, väckande av döda, fem fiskar och två limpor som mättar en hel by, jungfrufödslar etc. Jag vet att många som kallar sig kristna skulle hålla med mig, men säga att man ändå kan finna Gud på ett djupare plan.
Nu är ju kruxet att många har letat förtvivlat efter objektiva spår av existens av en gud även i denna vidare mening. Det har till och med gjorts storskaliga försök med bön för sjuka, men man finner inget. Naturligtvis har enskilda människor andliga upplevelser, men det vittnar objektivt sett inte om något annat än att hjärnan är komplex och kan uppleva otroliga saker i rätt kemisk miljö. Det kan vi ju inte minst se hos folk som tar droger, men också genom den påtagliga effekten av psykofarmaka.
Den enda gud som då tycks förenlig med vetenskapen är en Gud som inte lämnar några avtryck i det universum vi kan observera. Frågan blir då om inte tron på en sådan gud bli innehållslös. Hur ska man lära känna en sådan gud?
Jag förstår inte konflikten utvecklingsläran/ kreationsm, eller för att inte riskera ordklyverier, naturvetenskap/ teologi. De som debatterar verkar inte förstå att det bara är två olika vetenskaper, som naturligtvis ger olika svar på i det här fallet samma fråga, och som alltså ínte strider mot varandra. Nej, teologi är den yttersta och den alltomfattande vetenskapen och den om naturen är mera jordnära till sin karaktär. Något annat kan de inte ha ambitionen att vara. Skäms, den som lär annorlunda!
”Jag förstår inte konflikten utvecklingsläran/ kreationsm, eller för att inte riskera ordklyverier, naturvetenskap/ teologi. ”
Gå in på hemsida Genesis så kanske du får en aning om denna ”konflikt”.
Mvh MS